...sedan jag opererade bort cystan vid svanskotan. Det känns faktiskt mycket bättre den här veckan än det gjort tidigare. Jag kan gå ganska normalt igen och det inte lika ont att sitta. Hade samma problem för ungefär 6 år sedan, då opererades jag akut. Men det kom tillbaka nu i våras. Tydligen måste det vara ärftligt för både mormor, mamma, pappa och lillebror har haft samma problem. Stackars lillebror har haft problem två år i streck, läker aldrig riktigt bra för honom. Han ska opereras nu för tredje gången.

Vid den här tiden för två veckor sedan satt jag i väntrummet på sjukhuset i Skene med Frida, Daniel och Louise. De var snälla och följde med mig dit så jag slapp gå igenom det ensam. Och så de kunde köra mig hem efteråt, för det fick jag inte göra själv. Vid halv ett kommer en sköterska och hämtar mig, de andra fick inte följa med vilket jag tyckte var jättetråkigt. Hade varit kul om de kunde se mig sövas ner, men nej det fick de inte.

Jag satt i ett annat väntrum i en timme och en kvart. Sedan hämtar en sköterska mig, då får jag gå in i ett rum och byta om till nåt sorts sjukhus-linne och ett par urfula strunpor haha. Och det var de enda kläderna jag fick ha på mig, kände nästan där att det var tur att mina vänner inte följde med mig in hehe.

Jag fick ta lite olika smärtstillande tabletter sedan fick jag gå in i ett annat rum där det stod en säng. Jag la mig på sängen och blev ordentligt inbäddad. Sköterskan satte en nål i min hand så jag kunde få dropp. Sedan satte de på mig en sån sak som kollar pulsen, och en sak på fingret som kollade syret i blodet eller nåt. Mycket apparater var det runt mig i alla fall. Tycker det var jättespännande och var inte alls nervös. När sköterskan skulle gå o hämta något så såg jag min hjärtrytm på en skärm så jag testade att hålla andan och min puls saktade faktiskt ner hihi.

När hon kom tillbaka skulle hon fylla i uppgifter om mig i deras system så då passade jag på att fråga om hur de gör med all information och hur mycket papper som förflyttas mellan doktorer och sköterskor. Vi har ett arbete i skolan som handlar om detta, så varför inte passa på att fråga? =) Det kom in fler och fler sköterskor i rummet där jag låg under tiden hon första sköterskan förklarade hur de arbetade. Tillslut var de kanske fem stycken. Läkaren kom en snabbis och förklarade jättesnabbt vad han skulle göra sedan försvann han igen.

När de var klara med att förbereda mig för operationen rullade de in mig i ett annat rum. Där var det ännu fler apparater och en sån där häftig lampa över mig som ni säkert sett på sjukhus-serier. Det dröjde inte länge innan de sa att "nu kör vi i gång". De kopplade ännu en slang till nålen på min hand och la en syremask nära min mun. Jag tänkte att jag skulle försöka vara vaken så länge som möjligt, men jag kände rätt snabbt hur sömnmedlet åkte in i min arm och hur det började snurra. Det sista jag säger är "det snurrar", sedan känner jag hur de trycker syremasken mot min mun.

Jag vaknar en timme efter att jag blivit sövd rätt snurrig i bollen. Det första jag hör att någon sköterska säger att jag ler. Haha vet inte varför jag gjorde det men. Har ett svagt minne att vi åker hiss och att jag frågar efter mina vänner. När jag kommer till mig själv ligger jag i ett uppvakningsrum med fyra andra personer som också har opererats. Jag fick inte träffa Frida, Daniel och Louise då heller, vilket gjorde att jag bara ville därifrån. Men jag fick inte gå därifrån förän jag varit och kissat, det tog tre och halv timme innan jag fick gå. Jag var rätt groggy de två första timmarna så hade ändå inte kunnat gå nånstans innan dess. Jag fick en macka och lite soppa när jag låg där, första måltiden på dagen.

Klockan sju på kvällen åkte vi ifrån Skene. Jag trodde jag skulle slippa illamåendet, men ikke! Var tvungen att stanna en gång så jag kunde få frisk luft. Frida övernattade hos mig för jag skulle tydligen inte sova ensam natten efter operationen. Det är jag väldigt tacksam för, för mådde verkligen inte bra. Kräktes en gång på kvällen, men efter det kändes det lite bättre.

Så varje dag nu har jag varit hos distriktsköterskan och lagt om mitt sår. Jag har nämligen ett öppet sår som är ungefär 5 centimeter stort och 1 centimeter djupt. Det är lite mindre nu efter två veckor. Anledning till att jag har ett öppet sår är för att det ska läka innifrån så det förhoppningsvis inte kommer tillbaka.

Ett stort tack till Frida, Daniel och Louise som följde med mig och orkade vänta i ungefär sju timmar på mig!! =)